Jag målar barfota, med fötterna mot jorden

Det är med viss skräck och vånda som jag närmar mig den vita duken, allra helst linneduk med grov gräng - oftast stort format. Jag stänger av omgivningen, vänder uppmärksamheten inåt och riktar blicken mot färgtuberna, akryl och tempera. Tonar in och väljer en färg i taget, utan annan tanke än att fånga den färg som längtar efter uppmärksamhet. Jag lägger eller kastar på färg, torkar av, skrapar och stänker, sprayar vatten, skrapar och gnuggar in. Lager efter lager, tunt, tunt, tunt, stora rörelser, snabbt, snabbt, snabbt - en färg i taget. .

Jag har aldrig räknat exakt, men efter kanske hundra lager färg och några vändor känsla av både inre och yttre kaos brukar något sakta hända. Några linjer, detaljer eller figurer framträder utifrån någon slags ordning och jag hör inom mig en tydlig fras - målningens titel. Precis där och då ändrar skapandet riktning och jag jobbar i stället vidare med detaljerna mot ett mer tydligt mål. Kaos ger vika för glädje, humor, kraft och en smula allvar - som livet självt, som vår existens.  

Först långt senare, några månader eller kanske längre än så, brukar insikten komma vad målningen egentligen handlar om

Det intuitiva måleriet - att avstå från plan och prestation och i stället låta sig bli ett verktyg för något som vill berättas - är omtumlande för konstnären.

Vad händer hos betraktaren? Blir berättelsen densamma eller kanske helt ny?

Jag tycker mycket om processen att låta fotografera och göra Fine Art Prints av vissa målningar, alltid i ett mindre format än originalmålningen. Genom kameralinsen träder nya detaljer fram och de överförs så fint på pappret, 310g Hahnemühle German Etchings.

Stockholm, maj 2026

Katarina Malmgren

“Queen of Fire” • 2021